Bloggens Början!
I den här bloggen hade jag tänkt skriva om allt vad det innebär att förlora hela sitt hem på 6 minuter, -ja.. ni läste rätt! på 6 minuter! Jag kommer också att skriva om resan jag och min familj kommer göra till ett nytt hem och allt som rör ett nybygge.
Det var Fredag den 20/3 och klockan var ca 23.00, Dom två större barnen var bort resta över helgen och våran minsta låg tryggt i sin säng och sov. Jag och Dennis som dom småbarns föräldrar vi är hade precis tagit oss en dusch. När vi kommer ut så upplever vi båda att det luktar lite bänt och Dennis ha berättat så här i efterhand att han tyckte sig höra ett "knastrande" ljud från sovrummet vårat. Om jag ska vara helt ärlig så är allt efter detta väldig "dimmigt" och förvirrande.. allt gick så sjukt fort. Sekunden efter det att Dennis öppnade våran sovrums dörr så gick brandlarmet.. Jag tog Lennon i täcket, min handväska som låg på köksbordet och sen sprang jag.. jag sprang i morgonrock och raggsockar till mina svärföräldrar som bor 4 hus längre upp på gatan allt medans Dennis stannade kvar vid huset och ringde SOS-Alarm. Jag har nog aldrig varit så rädd tidigare. Enligt Brand förmannen så var dom på plats efter ca 6-7 minuter, och då var det redan försent, allt dom kunde göra var att säkra våra grannar och hindra branden från att spridas. Nu har det gått ca 3 veckor och vi båda två går lite på "auto-pilot" för att orka fixa allt det praktiska och för att finnas där för alla barnen och deras känslor som följer efter en totalbrand.
Att Sverige stannar och slutar fungera efter kl 16.00 på fredagar är ju egentligen ingen nyhet, men att det gällde ALLT trodde jag verkligen inte. Lördag och Söndag sov vi i Dennis gamla barn rum, under dessa dagar så var allt så surrealistiskt och konstigt och det vi gjorde var att försöka få tag på vårat försäkringsbolag så vi kunde nån hjälp. Tack vare våra underbara grannar och familjer så fick vi kläder att ta på oss och dom gjorde även en insamling till oss med pengar. det är verkligen fantastiskt att se hur människor ställer upp och gör saker man själv inte orkar göra. Helgen gick och på Måndag morgon fick vi hjälp med annat boende. Vi fick flytta till en stuga ute på havsbadet i Piteå, ett väldigt enkelt boende så just när vi flyttade dit så var känslan total hopplöshet. Dom följande dagarna så fokuserade vi på barnen och på att få den första ekonomiska hjälpen av Folksam, Vi köpt dom första kläderna och pratade mycket m det som hade hänt. Efter ca en vecka hade vi första mötet med Folksam, där dom frågade o huset, hur det såg ut och vad vi hade för stil och uppvärmning..vi berättade då även att vi tack vare några vänner fått nys om en lägenhet och att vi gärna flyttar dit så snart som möjligt, detta var absolut inget problem (förmodligen för att stugan kostade typ 15.000kr/vecka) så 3 dagar senare flyttade vi in i en 4:ra på Strömbacka strand. Samma dag som vi fick nycklarna till lägenheten fick vi även första förskottet på lösöret för at kunna handla sängar m.m. Så här i efterhand så ha ju allt gått väldigt bra, och försäkringsbolaget har varit fantastiska att ha och göra med, men allt är som ända i en dimma.. vi kör ofta förbi den lilla högen av aska som engång var vårat hem men man blir bara ledsen. I onsdags började en firma att riva det som finns kvar och efter det så ska skiten fyllas igen. Vi har varit på kommunen för att kolla vad vi får bygga, hur stort vi får bygga, vi har kollat så vi får ett nytt bygglov och så har vi fixat kartor.. det är ju inte så att man bara får bygga nytt hur som helst, nää det är alltid en massa byråkrati med å ett hörn.
